K2 vs K3 — så väljer du rätt

Kim StockblomUppdaterad 2026-04-058 min lästidÅrsredovisning

Vad är skillnaden mellan K2 och K3?

K2 är ett förenklat regelverk för mindre aktiebolag med schablonregler och färre upplysningskrav. K3 är huvudregelverket med mer detaljerade regler, krav på komponentavskrivning och möjlighet till uppskrivning av tillgångar. Mindre bolag får välja K2, men alla bolag som överskrider gränsvärdena måste använda K3.

Vad är K2 och K3?

K2 och K3 är de två vanligaste regelverken för årsredovisning i svenska aktiebolag. Båda ges ut av Bokföringsnämnden (BFN) och bygger på årsredovisningslagen, men de skiljer sig åt i komplexitet och flexibilitet.

K3 (BFNAR 2012:1) är huvudregelverket och gäller som standard för alla aktiebolag som upprättar årsredovisning. Det ger en mer rättvisande bild av företagets ekonomi men kräver också mer detaljerade noter och mer avancerade redovisningsprinciper.

K2 (BFNAR 2016:10) är ett förenklingsregelverk som mindre bolag frivilligt kan välja. Det har färre valmöjligheter men är enklare att tillämpa. Reglerna är mer schablonmässiga, och företaget behöver inte göra lika många bedömningar.

Kort sammanfattning

  • K3 = huvudregelverk, mer detaljerat, fler valmöjligheter
  • K2 = förenklingsregelverk, schabloner, mindre notapparat
  • De flesta mindre aktiebolag väljer K2 för enkelhetens skull

Gränsvärden — vem FÅR använda K2?

K2 får bara användas av företag som klassas som mindre företag enligt årsredovisningslagen. Ett företag är ett större företag om det överskrider minst två av tre gränsvärden under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren:

GränsvärdeBelopp / antal
Medelantal anställda50
Balansomslutning40 miljoner kr
Nettoomsättning80 miljoner kr

Om ditt bolag överstiger minst två av dessa tre värden under två år i rad klassas det som ett större företag och måste tillämpa K3. Moderbolag i en koncern som ska upprätta koncernredovisning måste också använda K3.

Skillnader punkt för punkt

Nedan sammanfattas de viktigaste skillnaderna mellan K2 och K3:

OmrådeK2K3
NoterFärre obligatoriska noterFler och mer detaljerade noter krävs
KomponentavskrivningEj tillåten — hela tillgången skrivs av som en enhetObligatorisk för materiella anläggningstillgångar med betydande komponenter
UppskrivningEj tillåten (med undantag för byggnader och mark)Tillåten för materiella anläggningstillgångar
IntäktsredovisningSchablonmässiga reglerKräver bedömning av ekonomiska risker och förmåner
Finansiella instrumentAnskaffningsvärdeKan värderas till verkligt värde
KoncernredovisningEj möjligObligatorisk för moderbolag i större koncerner
KomplexitetLåg — standardiserade valHögre — kräver fler bedömningar

Avskrivningar: komponentavskrivning (K3) vs enhet (K2)

En av de mest praktiskt betydelsefulla skillnaderna mellan K2 och K3 gäller hur anläggningstillgångar skrivs av.

K2 — enhetsavskrivning

I K2 skrivs hela tillgången av som en enhet med en enda avskrivningstid. En fastighet med ett anskaffningsvärde på 5 000 000 kr (exklusive mark) skrivs av linjärt över exempelvis 50 år, vilket ger 100 000 kr per år.

K3 — komponentavskrivning

I K3 måste tillgången delas upp i betydande komponenter med olika nyttjandeperioder. En fastighet kan till exempel delas upp så här:

KomponentAndelLivslängdÅrlig avskrivning
Stomme3 000 000 kr80 år37 500 kr
Tak600 000 kr30 år20 000 kr
VVS och el800 000 kr25 år32 000 kr
Ytskikt/inredning600 000 kr15 år40 000 kr

Totalt blir den årliga avskrivningen 129 500 kr med komponentmetoden jämfört med 100 000 kr vid enhetsavskrivning. Skillnaden kan påverka resultatet avsevärt, särskilt för fastighetsbolag.

Tips

Komponentavskrivning ger ofta en mer rättvisande bild och kan vara fördelaktig skattemässigt. Men den kräver mer arbete och dokumentation. Har bolaget inga fastigheter eller andra komplexa tillgångar är K2 ofta tillräckligt.

Uppskrivning av tillgångar

En uppskrivning innebär att en tillgångs bokförda värde höjs till ett belopp som bättre avspeglar marknadsvärdet. Uppskrivning är i princip bara tillåten i K3 och gäller materiella anläggningstillgångar.

Uppskrivning kan vara relevant om företaget har fastigheter eller andra tillgångar som ökat kraftigt i värde sedan de köptes. Genom att skriva upp tillgången förbättras balansräkningen, vilket kan vara värdefullt vid exempelvis bankförhandlingar eller i samband med ägarförändringar.

Uppskrivningen påverkar inte det skattemässiga värdet — det förändras bara redovisningsmässigt. Uppskrivningsbeloppet redovisas som en uppskrivningsfond inom bundet eget kapital.

Observera

I K2 är uppskrivning av byggnader och mark tillåten, men inte av andra tillgångar. I K3 finns bredare möjligheter, men uppskrivning kräver alltid att det finns tillförlitligt underlag för det nya värdet, t.ex. en värdering av oberoende part.

Byta mellan K2 och K3

Det är fullt möjligt att byta regelverk, men det finns begränsningar:

Från K2 till K3

Byte från K2 till K3 kan alltid göras. Det är ett byte till ett mer detaljerat regelverk och sker genom att företaget tillämpar K3:s övergångsregler i kapitel 35. Bytet kan innebära att jämförelseåret behöver räknas om.

Från K3 till K2

Byte från K3 till K2 kan bara göras en gång. Om företaget väl har gått tillbaka till K2 och sedan byter till K3 igen får man inte gå tillbaka till K2 ytterligare en gång. Denna begränsning finns för att förhindra att företag hoppar fram och tillbaka för att optimera redovisningen.

Tips

Tänk igenom bytet noga. Om ditt bolag växer och kan tänkas behöva K3 längre fram är det bättre att stanna kvar i K3. Att byta fram och tillbaka kostar tid och kan påverka jämförbarheten i dina finansiella rapporter.

Annons

Informationen på denna sida är vägledande och ersätter inte professionell rådgivning. Kontakta en auktoriserad redovisningskonsult för bindande besked.

Vanliga frågor