Bokföringslagen — Vad betyder det?
Vad är bokföringslagen?
Bokföringslagen (1999:1078) är den centrala lagen som styr bokföringsskyldigheten i Sverige. Den anger vem som måste bokföra, hur bokföringen ska organiseras, vilka krav som ställs på verifikationer och arkivering samt när ett företag måste upprätta årsbokslut eller årsredovisning.
Bokföringslagen, som trädde i kraft 1999, är den grundläggande lag som reglerar bokföringsskyldigheten i Sverige. Den gäller för alla juridiska personer som bedriver näringsverksamhet, inklusive aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar. Även enskilda näringsidkare omfattas av lagen.
Lagen innehåller bestämmelser om löpande bokföring, det vill säga att alla affärshändelser ska bokföras så att de kan presenteras i registreringsordning och systematisk ordning. Varje affärshändelse ska verifieras med en verifikation som innehåller uppgifter om datum, belopp, motpart och en beskrivning av händelsen.
Bokföringslagen ställer också krav på arkivering. Räkenskapsinformation ska bevaras i sju år efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades. Det gäller både fysiska och digitala underlag. Företag har rätt att föra bokföringen i digital form så länge materialet kan presenteras vid behov.
Vidare reglerar lagen att bokföringen ska avslutas med ett årsbokslut eller en årsredovisning. Aktiebolag och andra företag som är skyldiga att ha revisor ska alltid upprätta en årsredovisning. Mindre enskilda firmor kan istället upprätta ett förenklat årsbokslut.
Överträdelser av bokföringslagen kan leda till allvarliga konsekvenser. Bokföringsbrott är straffbart enligt brottsbalken och kan ge böter eller fängelse. Bristande bokföring kan även medföra skattetillägg och försvåra möjligheterna att driva företaget vidare. Lagen kompletteras av bokföringsnämndens allmänna råd och årsredovisningslagen.
Informationen är vägledande och ersätter inte professionell rådgivning.